Så, poolparty i Knutby. Tre personer badade. En frivilligt, två med hjälp och kläderna på. (När det vaknades dopp utnyttjade jag min ringa storlek och tog betäckning bakom större föremål, t.ex. soffor och kameran). Det påstods att det någon gång under dagen varit 19 grader i poolen, men då måste nog någon ha legat på termometern innan. Kallt. Men nästan onödigt roligt.

The Sekt fanns inte representerad på plats, men någon där uppe höll alldeles säkert ett vakande öga på oss, för på något mirakulöst sätt varken vurpade någon på plaskvåta köksgolv eller snubblade-frakturerade sig på den översociala vovven. I bilen på väg in till Uppsala mötte vi flera finklädda sektmedlemmar i bil, troligen på väg för att prata med Gud på söndagsmorgonen. (Eller jorda någon, svårt att säga säkert med tanke på den geografiska platsen).

På min väg hem genom ett morgonsömnigt Uppsala mötte jag fler fanatiker, fast med en annan religiös inriktning. Gym-sekterna. Klockan tio en söndagsmorgon. Mänskligheten kan vara så sjuk.

... men nu rymmer jag igen. Efter att ha sovit som en död i 12 timmar och stått i duschen ungefär lika länge, tar jag nu med mig Sofia, en av mina nyinköpta bikinis och en stor portion mod och beger mig till Knutby (vilket jag berättat om tidigare, minns ni?) för att dela badring med pastron. Oh boy. Jag tror inte jag kan föreställa mig mängden bloggmaterial kvällen kommer förse mig med.

(Jag önskar särskilt att Lena tar en extra titt på min
färdigpackade resväska. Är du stolt över mig nu?)

Här är Le Splendid Plan. Och vaddå allmänintresse? I det här stadiet skriver jag enbart för att sysselsätta mig själv i den ljuvliga väntan på avancemang i resplanen. Lovar att försöka bruka internetcaféer under min frånvaro, så kika gärna in här framöver för pricklösa rapporter om god shoppinglycka, 35 nya Ben & Jerry's-smaker och storleken på amerikanska pannkakor.

Okej.

Okej då, jag erkänner väl att jag har drabbats resfeber. Det är fet payback-time för den brutala iskyla och det lugn jag besuttit de senaste dagarna. Darn it. Magen pirrar och snor sig när jag räknar timmarna till presumtivt take off. Med ojämna mellanrum kollar jag tvångsmässigt att passet inte knatat iväg från där jag la det sist,  i handväskan (det har det inte, än). Och därefter måste jag givetvis kolla igen att jag inte drabbades av blackout under senaste kollen och flyttade passet. Worst case scenarios trillar över mig från alla håll och kanter.

Tänk om resväskan går sönder? Om planet är jätteförsenat? Om det är överbokat och vi inte får följa med, får man slå markpersonalen då? För oss som inte passar i orange, finns de cubanska overallerna i andra färgkombos? Tänk om jag tappar bort mamma bland alla höga hus? Tänk om inga amerikaner busvisslar efter mig (oh the horror!) och Ralph Lauren-filten jag spanat in faktiskt inte är på rea på Macy's?

Och nej, jag ber inte om någon form av sympati eller medömkan. Men om någon har en Valium till övers är det välkommet.

Jag anser mig vara en hyfsat händig tjej, åtminstone händigare än genomsnittet. Spikar oftast med rätt ände av hammaren.  Slipar. Har målat mig runt lägenheten. Spacklar. Monterar Ikea-möbler själv. Visst rådfrågar jag gärna och ofta min hantverkarguru, pappa, och kan verkligen inte kalla alla verktyg i lådan vid sina rätta förnamn, men så länge ingen ber mig timra en friggebod eller koppla om hushållselen fixar jag tillvaron.

Men. Men! Det här med byggvaruhus alltså. Så fort jag kliver innanför dörrarna infinner sig en känsla jag kan tänka mig inte är helt olik den många män upplever när de motas in i kvinnoklädesbutiker. Tråktråktråk. Ofantliga mängder saker jag inte vet vad det är, inte vet vad man ska göra med och rätt och slätt inte bryr mig om. Tvåhundra olika sorters lysknappar. Skoj! Oljefyllda elradiatorer. Ge mig två!

Pappa släpade mig in på ett Jula-varuhus i fredags för att... ja, vad besöket gick ut på är jag lite oklar över, jag var upptagen med att räkna ut hur fort vi kunde ta oss därifrån och tvärs över gatan till Ikea. Något om en av de tvåhundra elknapparna och en metallklump att skruva fast saker i. Skruvstäd? Nevermind. Medan min anfader irrade bland hyllorna försökte jag att lokalisera avdelningen med humor. Takvifte var det närmsta jag kom. Om vi säger så här: det räckte inte riktigt hela vägen till att ge besöket mening.

Happ, så var det cirka 51 timmar kvar innan planet lyfter till New York, insch Gud och Malaysia Airlines och alla andra som kan tänkas ha ett finger med i spelet. Och hör detta: jag är faktiskt varken särskilt stressad eller orolig, vilket alla som känner mig vet är högst okaraktäristiskt. Fröken Förberedelser är Allt är visserligen förberedd, men lugn. Resväska inhandlad, men inte packad. Istället lullar jag runt i lägenheten, målar dörrar och hyllor och tycker att jag har all tid i denna värld.

Detta zen-liknande tillstånd kan ha något att göra med att jag reser med min mor. När två Typ A-personligheter med kontrollbehov reser tillsammans kan man räkna med att den andre kommit ihåg syrgastuber och fallskärmsutrustning ifall man glömt det själv. En jäkla trygghet. Jag har rest så mycket själv, och det är skönt när man har en medkonspiratör som kan hjälpa till att avstyra kapningsförsök och ta kommandot inne i cockpit ifall piloten skulle bli oskadliggjord.

Eller också har jag helt enkelt inte tryckt in i min blonda skalle att vi faktiskt ska åka.

*tystnad*

*tystnad*

*tystnad*

Ga-ah, shit!

• Dagens bottennotering i nyhetsvärlden från Expressen: Clabbes hälften-så-gamla-men-vi-gifter-oss-förstås-av-kärlek-fru säljer sin bröllopsklänning på Blocket. Ja, det är faktiskt en hel artikel och allt. Och?-faktorn blir knappast högre.

• På sistone har det pipit till i telefonen varje gång jag lyft luren. Borde jag inleda mina samtal med "hej FRA"?

• Att mina läsarsiffror går ner med en tredjedel/hälften under helgerna, beror det på att jag har många mogna läsare som bloggscoutar på arbetstid eller... eh, andra läsare som inte är i skick att läsa under helgerna?

Jag smög tillbaka handen i fickan. Utan plommon.

Paranoia is a bitch.

Svenskarnas syn på sig själv som bäst i världen i sportsammanhang blir sällan så tydlig som när alla misslyckanden ska förklaras.

Therese Ahlshammar kommer näst sist. Det är baddräktens fel.

Lassi Karonen kommer allra sist i roddfinalen. Det är förkylningens fel.

Ida-Theres Nerell förlorar bronsmatchen i brottning. Det är den orättvisa lottningens fel.

Slutsats: Att svensken förlorar är aldrig svenskens fel.

• Wzup med att bli "puffad" på Facebook? Jag visualiserar någon som blåser rök i mitt ansikte. 

• Varför heter det egentligen Insert-tangenten? Orsaka-djävulskap-i-Word-och-total-panik-hos-personer-anno-innan-sextiotal-och-somliga-därefter-med-förresten var kanske för långt.

• Är det bara jag avskyr att asterixer i bloggkommentarer numera blir fetstilat? Alla vet ju att man använder dem för att beskriva en handling. *hata*

Kan härmed meddela att bloggen från och med nu är släppt ur gisslan, tack vare era kommentarer i inlägget innan. (Märks att ni blev lite rädda där). En bieffekt är att den under dramat utvecklade ett skolboksexempel på Stockholmssyndromet, så som det ser ut nu lär vi pola ihop ett tag till framöver, bloggen och jag.

TACK TACK TACK för alla kommentarer och fortsätt gärna åsikta er. Jag har fått en drös med inspiration, nya förslag, matat mitt ego med era fina ord och framför allt lärt mig att ni gillar jäkligt olika saker. (Dock ingen som skrev "färre inlägg", så antingen har jag snälla, nöjda eller rädda läsare). Summa summarum så blir någon alltid glad och någon alltid missnöjd -- med andra ord kan jag aldrig misslyckas, woho!

Håll utkik efter förändringar och nya, djärva grepp framöver.

Okej. Nu behöver jag er hjälp PÅ RIKTIGT.

Jag avskyravskravskyr sådana här inlägg och nu vill jag inte se Kommentarer 0 under inlägget, för jag vet minsann att ni lurkar runt där ute och att ni har massor av åsikter. Jag behöver ny blogginspiration och ni ska hjälpa mig. Pedagogisk som jag är har jag sammanställt en lista med stödord ni kan utgå ifrån när ni åsiktar er. Kom ihåg att det här inte är något riksdagsval, här finns det en chans att er röst spelar roll.

Jag är lost in the blåst, vilse i pannkakan, Pamela Anderson på ett MENSA-möte. Med andra ord har jag en mild bloggkris och jag tänker hålla bloggen som gisslan tills ni hjälper mig ur den. Mouhaha.

PS I. Snälla, tvinga mig inte nu att gå in och lämna egna kommentarer under fejknamn för att visa att jag har en massa engagerade läsare. Det blir bara så förnedrande för oss alla. Eller okej, för mig.

PS II. Nej, Jon och Emilie, nakenbilder kommer inte på fråga. Fortfarande.

Fick i helgen reda på identiteten på den lärare från min gamla gymnasieskola som tidigare i år blev avstängd på grund av barnpornografibrott. Först tänkte jag skriva att jag inte är förvånad, men insåg vilket slarvigt ordval det var -- jag kan inte föreställa mig någon som skulle syssla med sådant, jag har ju inte sett någon i omgivningen utrustad med spetsiga djälvulshorn i pannan.

För det är ju den bilden man har -- ett monster med ett monsters yttre egenskaper. Och det är en slags överlevnadsstrategi, ett sätt att fjärma sig från ondskan, som inte får bli illusionen att man är säker bara för att man tror sig se den komma. I detta fall handlar det om någon jag väl vet vem det är, någon obehaglig, som jag gudskelov aldrig undervisats av. För min egen del blir det som en slags klen tröst, ett lite större avstånd mellan mig och monstrena.  

Barnpornografi. Hur kan man? Det existerar inga ursäkter. Med dem vill jag göra saker med som skulle få Hostel att framstå som en familjefilm.

• Ruffel och båg, buffel och båg, bluff och båg -- vad tusan heter det egentligen? Vad skulle bufflar och bågar ha med suspekt verksamhet att göra?
• När man googlar ett namn, säg sitt eget för att det här inte ska bli pinsamt, varför kommer bara vissa Facebook-vänners sidor upp?
• Hur kan Cherry Garcia ligga på plats NUMMER ETT på Ben & Jerry's amerikanska tio-i-topp-lista? Körsbär, ffs! Amerikanarna är sjukare än jag anat.

• Någon sa till mig för flera år sedan att det fanns ett undangömt pinball-spel i Word 97. Urban myth, fett lurad Anna eller någon som kan bekräfta?
• I vilken värld, förutom T9, är "mo" ett vanligare ord än "om"?
• Vad är plural av "mulltoa" -- mulltoor?

... och ifall någon nitisk läsare reagerar -- nej, det är inte sjätte augusti än. Inlägget är alltså fusk, transparent bluff och ren båg. Min förklaring? Det digra 14-timmars arbetspasset i morgon, då kreativiteten vinkar morsning och goodbye redan vid väckarklockstrudelutten 5.54. Ifall det känns bättre lovar jag att tänka på alla de här sakerna under morgondagen. En liten slamcreeper sådär, men vi gillar dem också.

Mellan foglossningsbälten för gravida, vattenverk, digitala ägglossnings-termometrar och glasfiberarmerade oljetankar i kategorin Övrigt, underkategori Övrigt, råkade jag på detta något oväntade auktionsobjekt.

Fatta om Tradera funnits på 1930-talet. Fatta vad mycket problem det sparat världen.

Träffade mitt ex häromveckan över en kopp kaffe (= vuxenpoäng.se). Det visar sig att sedan vårt förhållande tog slut har han börjat ägna sig åt farliga extremsporter. Jag funderade en stund över symboliken i detta. En kort stund. Sedan slutade jag.  

För övrigt är jag bjuden på poolparty i slutet augusti. Vänta! Det blir ännu bättre. Wait for it... wait for it... wait for it... *trumvirvel*  -- det är i Knutby! Jag är rätt säker på att poolparty i Sveriges mest kända mordhåla finns med på någon slags "Att göra innan du dör"-lista, och ännu säkrare på att grannhunden kommer bada innan kvällen är över. Eventuella utsagor om ond bråd död, nyfrälsning och snowracer-hopp från taket á la Teliareklam väntar jag med, men det vore tjänstefel att lämna kameran hemma. Jag har vittring på Årets Läsarbild 2008.

• Varför är det stört-jävla-omöjligt att se när en film kommer ha premiär på en specifik svensk SF-biograf? Jag inser väl själv att filmen inte kommer ha premiär i Mora samma dag som Sverigepremiären, men det vore trevligt att veta om den kommer om en vecka eller tre månader.

• Chai-latte måste tamejtusan vara bland det äckligaste jag betalat för att dricka. (Bloody Mary inte inräknat, den var till bjuds).

• Vad är grejen med att döpa recept efter den presumtiva upphovspersonen? Esters räkröra, Lelles lax, Bengt-Bertils kanelknyten. Hög who cares-faktor utanför umgängeskretsen är vad det är.