Jag Känner Demonerna Komma Över Mig
Så har Ingmar Bergman dragit ur jacket, 89 år gammal. Inte helt oväntat har media lagt in högsta växeln med hyllningsprogram som säkerligen redan legat förberedda sen ett decennium i deras arkiv, och varenda smurf som någonsin sett Bergman gå förbi på gatan ska släpas fram i tv:s morgonsoffor för att dela med sig av sin sorg.
Visst kan jag respektera att han spelat en stor roll för svensk och utländsk film, även om jag inte själv förstår hans storhet. Men man behöver ju för den delen inte låta så förvånad över att han dött. För gudsskull, karln blev 89 år - give him a break. Någon gång måste man ju faktiskt få dö.
Annars finns det inte mycket skoj att rapportera. Jag jobbar, det sammanfattar min spännande tillvaro, så ni behöver inte radera mitt nummer ur telefonboken om jag verkar lite frånvarande (jag uppskattar dina tappra försök, Emilie!). Har jobbat sex av de av de sju senaste dagarna och ska jobba de kommande fem också, woopdido. Fast ni ska se, när jag arbetat min sista dag på onsdag (!) nästa vecka kommer det inte dröja länge innan jag gnäller om att jag inte har något jobb. Det är fan aldrig riktigt bra.
Dagens tankar 29/7 2007
- Är det bara jag som fascineras av det smått fantastiska i att ha en Allsång på Skansen-programledare som inte kan sjunga?
- Varför kan man inte öppna dokument från Papperskorgen?
- Våtrumstapeter är ofta väldigt osexiga.
- Om det finns ett område som heter Främre Luthagen, borde det väl logiskt sett innebära att det också finns ett Bakre Luthagen?
- Apimitationer görs med fördel inte med en eltandborste i munnen.
- Det finns förvånansvärt många intressanta saker som vill bo i brunruttna bananer.
Hejdå Jurist!
15-poängskursen i Halmstad sökte jag mest som en kul grej, men ska jag nu läsa Matte C och arbeta så mycket som möjligt i höst varken hinner eller orkar jag plugga på halvfart för något som lika gärna skulle kunna vara en blankrad på mitt CV.
Dessutom har jag inte särskilt mycket förtroende för en högskola som anses för dålig för att få utbilda civilekonomer och dessutom använder Per Gessle som lockbete. Hur trodde de att man skulle tänka då? Åh, Per Gessle bor i Halmstad och därmed måste högskolan vara bra? Eller? Mina associationsbanor går snarare i stil med: Per Gessles svenska --> utbildning i Halmstad --> neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej...
Sjusovardagen in All Its Glory
Det började regna precis när jag utan jacka cyklade till jobbet. Hela dagen var sedan lite av en röra. I brist på andra aktiviteter i det kulna vädret tycktes gamlingarna ha enats om att göra en sak - inte som jag ville. Mitt i alltihop skulle jag dessutom steka fläsk + korv med potatis och löksås till åtta personer, kaos. När så arbetsdagen slutade tog regnet i lite extra just medan jag och min icke-jacka cyklade hem. Rejält genomblöt och sur var jag när jag kom hem.
Mest av allt skulle jag nog behöva ett varmt bad med tända ljus och kanske lite kladdkaka för att komma i form igen. Det har dock blivit tråkigt att baka här sedan mina föräldrar bannlyste kolhydrater från sin kost - till och med jag som har fil kand i självbedrägeri har svårt att låtsas att jag bakar för någon annans skull än min egen. The battle between the Anna and the conscience, in a kitchen near you.
Hejdå Skelett!
Under åren har jag samlat på mig en stor mängd textmaterial, somligt är daterat ända tillbaka till 98/99 - alltså snart tio år sedan. Byten av datorer och diverse undanflykter ("Det är säkert roligt för mina barn att läsa") har jag använt som ursäkter för att inte ta itu de gigantiska mapparna som ligger och lurar i olika grenar av mina snirkliga och för utomstående helt ologiska filträd.
Men det går bara till en viss gräns. Sedan måste man inse att om jag själv inte orkat öppna ett av alla hundratals dokument de senaste sju åren kommer eventuella barn inte heller göra det, och har jag ännu inte avslutat novellen jag började på för åtta år sedan kommer jag inte göra det nu heller.
Hittills har jag rensat bort drygt 120 Worddokument och Houston, vi är inte ens nära slutet. Det är både roligt, befriande, nostalgiskt och lite sorgligt. Men ska jag ha någon behållning av det som finns kvar måste det göras. Jag kan villigt erkänna att jag är lite för bra på att starta skrivprojekt för mitt eget bästa. Hälften av allt jag slängt är projekt som bara består av några stycken eller ett par nedskrivna idéer. Har ni (o)tur kanske jag delar med mig av de gamla skeletten, men det beror helt på självdistansens dagsform.
Under städningsprocessen har jag lärt mig ett par värdefulla saker:
- Riktiga namn på dokumenten är underskattat. Ett par år senare är inte filnamn som "det var", "så" och "kapitel 1" särskilt informativa.
- Jag är urkass på att döpa dokument. Filnamnen ovan är jag tråkigt nog helt ansvarig för.
- Datera, datera, datera. Halva charmen är att veta hur gammal man var när man skrev eländet (med andra ord: allt dåligt jag skrev till och med 13 års ålder är jag överhuvudtaget inte ansvarig för, eftersom kroppens atomer byts ut var sjunde år. Det bra är dock, naturligtvis, sprunget ur min fantastiska skrivarförmåga och helt särskilt från atomerna).
- Allt var defininitivt inte bättre förr, men tusan så underhållande.
Dagens Tankar 25/7 2007
- Det här kommer från Expressen.ses framsida och måste vara beviset på att folk gör vad som helst för att synas i tidningen. Per Holmgren, is he for real?
- Fanns det en tävling för äckligaste jordnötter skulle "ICAs egna" vinna alla klasser.
- Vem betalar 32 000 kronor för att flyga ekonomiklass mellan Sydney och Stockholm?
- Vart tog glassmaken "Strawberry and crunch" vägen? Får jag inte den kan jag minsann lika gärna vara utan.
- Om man inte är särskilt besatt av Sagan om Ringen och tröttnar på fin natur efter någon dag, har man då något på Nya Zeeland att göra?
- Det finns inte mycket som slår en god kladdkaka med vispgrädde.
- Hur länge kan jag fortsätta skriva innan katten som använder min armbåge som huvudkudde tröttnar på guppandet och går?
Smiska Apan
Efter att ha kollat priser på flyg till Thailand i början av nästa år fick jag en smärre chock. Den billigaste enkelresan kostar 5000 kronor/person och det med Aeroflot, vilket automatiskt känns uteslutet då det första kravet på potentiella färdmedel jag ställer är goda odds för att komma fram levande. För det dubbla priset - cirka 10 000 kronor alltså - ser prognosen statistiskt bättre ut men ack så tragisk ekonomiskt.
Jag mailterroriserar just nu både Kilroy och STA Travels för fulla muggar, men kapning som alternativ har under de senaste dagarna tett sig mindre och mindre orealistiskt. Antingen det eller att hinta planer om att lifta ned för föräldrarna, i hopp om att kärleken till deras förstfödda ska besegra det ekonomiska förnuftet...
Motionera Bankkortet, 100 Poäng
Men tji fick vi! Jag som letat efter ett par snygga jeans de senaste fem åren hittade ett u n d e r b a r t par av märket 7 For All Mankind. Ursprungspriset var sanslösa 3000 kr, vilket innebär att jag inte hade tittat åt dem i vanliga fall men nu var de med på rean så jag betalade bara 750 kr. Jag är helt salig, har aldrig haft ett par skönare eller snyggare jeans!
Vidare hittade jag ett par snygga, svarta Levis-jeans på 75%-rea och även en ljus Peak-jacka jag tittat på förut, nu nedsatt över 2000 kronor. Shoppinggudarna log sannerligen mot mig, och det förtjänade jag som knappt köpt några kläder på hela våren/sommaren.
Nu ska jag leta hotell i Halmstad, tyvärr inte åt mig själv utan åt mormor och morfar. Sådant får man barnbarnspoäng på, vill jag lova. Mina morföräldrar lever nämligen i en värld där internet bara är ett ord för en mystisk uppfinning som inte berör dem, God bless them, och skulle ni hitta min morfar vid en dator vore det dags att ringa efter en exorcist på stört...
C'est Fini
Men boken är bra, så mycket vågar jag säga; helt klart intensivare och mörkare än de andra böckerna. Ett värdigt avslut? Det får nog var och en avgöra. En sak till kan jag också säga - sista ordet var inte, som kvällspressen påstått, scar. Har media hittat på det, eller lade JK ut ett villospår för att få Potter-boken som dök upp på internet i veckan (som vi nu vet var äkta) att framstå som falsk? Intressant hursomhelst. När jag hinner ska jag googla vart uppgifterna kom ifrån, men nu måste jag rusa iväg till jobbet. Au revoir!
Potter och Catfight
Vi grillade ikväll och åt ute med katten som sällskap. Innekatt som hon är tycker hon ändå om att vara ute när vi är med. När hon insåg att maten var slut vid bordet lämnade hon oss och vandrade iväg på lite lagom avstånd utanför tomten som hon brukar göra.
Efter ett tag hördes de typiska ljuden av ett kattslagsmål, och en kort stund senare kom vår katt - som har en killerinstinct jämförbar med en flourtabletts - farande ur buskarna alldeles lerig, blöt och chockad. Slagsmål med sura kattenmedgrönahalsbandet som anser sig äga vår tomt, insåg vi snabbt. Runt vår katt spred sig en lukt som är lätt att identifiera för den som en gång känt den - kattkiss. Den andra katten hade kissat på henne! I pälsen! Snacka om förnedring. Resten av kvällen har hon minst sagt legat lågt och slickat både päls och stolthet.
Nu ska jag hinka i mig lite kaffe så att jag håller mig vaken tills det är Potterdags, gäsp.
x2 + px + q = 0
Eftersom jag ska läsa Matte C på KomVux i höst har jag plockat ned och börjat räkna i den. Två års förträngning till trots går det faktiskt helt okej, även om jag inte direkt känner endorfinerna strömma till när jag sätter mig ned med boken. Arbetet tar dock dubbelt så lång tid som det borde göra, då jag inte har någon lärare som kan förklara och enbart är hänvisad till bokens (bort)förklaringar.
När jag har suttit där och svurit har jag utformat en teori. Den går ut på att det finns en matematikkonspiration med syftet att avskräcka vanliga människor från att räkna matte. För om folk kan det, kanske de upptäcker att det inte krävs +150 i IQ för att dra roten ur 16 och då förlorar konspirationens räknekunniga upphovsmän sin gudomliga status. De behövde helt enkelt ett sätt att höja matematiken och sig själva som bemästrar konsten till skyarna, och samtidigt avskräcka vanligt folk. Svaret fanns i att göra matteböckerna obegripliga och att infiltrera den svenska skolan med så många av sina anhängare som möjligt.
Det är rätt uppenbart när man tänker på det. När vi är små och får räkna med färgglada äpplen och krokodiler tycker de flesta om ämnet. Till och med konspiratorikerna förstår ju att det är bra om folk kan 2 +2. Sedan närmar vi oss högstadiet, krokodilerna försvinner, och eleverna börjar uppdelas i bra och dåliga (mattegrupper, hette det på min skola). För varje år på högstadiet/gymnasiet blir böckerna sedan allt obegripligare och det blir allt mer uppenbart vilka lärare som sympatiserar med avskräckningsideologin. Matematikens fanclub minskar drastiskt och det är inte det minsta konstigt. Om det ser svårt ut och du blir tillsagd att det är svårt (med andra ord: du är för dum för det här) är det väl rätt naturligt att folk inte gillar matte.
I'm on to you, bastards. Och den dagen jag hittar er, den dagen kan ni ju bara hoppas att pi och kvadreringsreglerna hjälper er.
Dagens Tankar 18/7
- Jag vill gifta mig med den som skriver replikerna åt Dr Cox i Scrubs.
- Hur ser tankeprocessen ut som föregår beslutet att bli liksanerare?
- Det är något speciellt med män i uniform.
- Det har varit misstänkt tyst från både cirkus Hilton och cirkus Spears på sistone. Har PR-människorna semesterledigt eller vad planeras?
- Yoggis blodapelsinsyoghurt smakar maskrosor i mjölk, oavsett vad paketet säger.
- Vad hände med fatwan som var utfärdad åt Runar?
- Bara för att ansiktsmasken heter peel-off behöver det inte betyda att den går att peela av. Alls.
Travel and Living: Senaste Nytt
På lördag släpps sista Harry Potter-boken och jag såg en bild av den på en reklamskylt utanför Bokia. Den såg oroväckande tunn ut, fast det kanske inte krävs så många sidor för att ta livet av Harry? Jag misstänker nämligen att unge herr Potter får stryka med, dels för att det antagligen är vad jag själv hade gjort och dels för att jag inte kan tänka mig ett riktigt bra slut som inte innebär att den ärrade pojken checkar ut för gott. Bland det bästa jag vet är dock författare överlistar sina läsare, så jag kommer hoppas till sista sidan att JK Rowling gör det.
Jag skrev vykort till Ni och familjen D igår, ett intressant kort på en neonröd dalahäst. (Parentes: varför finns det inga, verkligen inga, snygga vykort från Mora?). Ni har väl precis kommit hem från tio dagar på Irland och ska nu börja umgås med den tyska au pairen på heltid. Jag förnekar inte att jag är himla nyfiken på hur det går. Jag slår vad om att tyskans pannkakor inte aaalls är lika goda som mina!
Igår åkte Sofia ned till Göteborg, och som om ödet kompenserar förlusten kommer Lena hem idag. Ska komma hem, i alla fall. För ett par minuter sedan fick jag ett lätt panikfyllt sms om att hon fastnat i bilkö på M25:an. Glurp. Oavsett vad som sker härnäst blir det säkert ett blogginlägg att se fram emot...
PS. För sista gången: McDreamy är inte på något sätt associerad till McDonalds, så ni kan sluta förmedla telefonnummer till stödgrupper för Ronald McDonald-pervon. Ni borde ha som vana att googla mina underligheter istället för att ta för givet att jag är så knäpp... ;)
Symptom på Dalasjukan
Jag har köpt en dalahäst.
*paus för att låta innebörden av detta sjunka in*
Ja, tekniskt sett var det en present så jag har inte köpt den. Men eftersom jag önskat mig och valt ut den kommer jag nog inte undan. Jag erkänner, jag ville ha den. Och jag tycker den är fin.
Till mitt försvar kan jag säga att den faktiskt är varken röd eller bjärt kurbitsmålad, utan målad i blank svart färg med silverdetaljer. Den är ingen typisk dalahäst, utan mer ett svartmålat prydnadsföremål som råkar komma från just Dalarna - det borde väl mildra skadan?
Dessutom kan man väl inte förväntas växa upp i Dalarna utan att det yttrar sig på något sätt. Istället för att förfäras kanske vi borde vara tacksamma över att jag inte pratar som någon ur Masjävlar, lider av folkdräktsfetish, har Vasalopps-vinjetten som ringsignal eller önskar mig en ny skoter före världsfred. E-eller hur?
Magiska Tankar Post Potter
- Är jag dum nu eller har de verkligen klippt ihop Londonbroarna i fel ordning i början?
- Vet Wayne Rooney om att han har klon som spelar Harrys kompis Seamus?
Hur fanken kan man tycka att professor Snape är sexig? Inga namn nämnda, men de som känner sig berörda får gärna förklara det för mig för jag kan verkligen inte se det.
Att standarden på översättare i Sverige inte är onödigt hög vet vi redan, men att översätta Harry Potter-filmen och inte veta att "pudding" är efterrätt? Seriöst?
Lördagskväll, woho!
Lördag kväll och jag kan tänka mig en hel hög med saker som är skojigare än det jag gör just nu - sitter och stirrar dumt på SF bios hemsida i version 2.ultrarapid. Målet är att reservera två biljetter till Harry Potter-filmen i morgon klockan sex, men i den här farten börjar det luta åt att det blir snabbare att köpa biljetterna på plats. Suck.
Jag börjar jobba halv åtta i morgon bitti, så i teorin borde jag gå och lägga mig så fort jag charmat klart SF. I teorin, alltså. I praktiken är jag varken det minsta trött eller sugen på att arbeta. (Detta blogginlägg beror till exempel helt och hållet på att jag börjar få slut på ursäkter att undvika sängen). Egentligen vet jag ju att när jag väl är där på jobbet och kommer igång är det lugnt, det är innan som är värst. Tänkomjagfickliggakvarisängenochsovaettpartimmartillochsedangöramest-ingentingheladagen, liksom. Nåja. Det som inte dödar en kan bli skaplig helg-OB.
Rubrik, ja...
Det känns som att en stor del av jobbet är att förhindra att saker hamnar där de inte ska vara, och att hitta saker på ställen där de inte borde vara om man misslyckas med det förstnämnda. Igår skulle jag till exempel ställa fram den lilla sockerskålen i trä på bordet till eftermiddagsfikat. Jag skakade skålen lite för att se om det fanns socker i, och döm min förvåning när det kluckade inuti den. Av med locket och jodå, någon hade fyllt hela sockerskålen med mjölk. Oj, oj, då fick vi allihopa ett riktigt gott skratt.
På söndag börjar jag jobba igen på "mitt" ställe. Schemalagt. Jag har inte jobbat där sedan i julas, så det blir spännande att se vad som har hänt under tiden. I den bästa av världar är det lika lugnt som innan jag for, men det där vet man aldrig.
När jag inte jobbar känns det som att jag går runt i en slags tillvaro av dålig koll. Vaddå, Orsa Yran? Har Harry Potter-filmen premiär? Mora Marknad, jaha, när då? Hela Mora surrar, jaså. Och så vidare. Dessutom har jag nyss insett att vi är en bra bit in i juli. Juli! Ursäkta min svenskhet nu, men wtf har hänt med vädret? Det ska ju vara högsommar! Forskarna lovar och lovar, men var är den där växthuseffekten nu när man bäst behöver den? Va? Helt klart har vi inte på långa vägar släppt ut nog med koldioxid.
Nu ska jag dammsuga huset, woopdido, för att samla lite dotterpoäng. Sådana kan man aldrig få för många av, har jag märkt.
Sladdbarn med Kontaktproblem
Jag pratar om sladdar. Sladdarna invaderar mitt liv! Där finns t.ex.:
- telefonladdare
- laddare till mp3-spelaren
- koppla-ihop-två-mp3-spelare-sladd
- laddare till kamerabatterierna
- ett par olika hörlurar
- elsladd till min laptop
- sladd till datormusen (som gillar att ingå symbios med föregående sladd)
- headset
- laddare till tandborsten
- ca femton USB-sladdar
Människan flyger, åker till månen, transplanterar hjärtan, kommer tillbaka från döden och allt möjligt osannolikt. Med det i åtanke, ska det vara så svårt att konstruera ett par hörlurar utan sladd? Blodtrycket slår nya höjdrekord varje gång jag tar upp mp3-spelaren ur väskan och får sladdmotsvarigheten till Rubiks kub i handen. Grhfjyskdh. Dö, dö, dö, sladdjävel. Jag tror på fan att jag kommer vakna en vacker morgon med en ondsint sladd virad flera varv runt min hals och det sista jag ser innan evigheten är en USB-sladd som flinar elakt mot mig.
Vore jag utrustad med en annorlunda genuppsättning skulle jag kunna be tekniken fara och flyga och flytta in i en liten skogsmullehydda i mörkaste skogen med bara några tallkottar som närmaste bundsförvanter. Men vad gör man när man som jag inte är helt oövertygad att ens mp3-spelare har en själ? Jag vill ju ha sakerna, det är sladdarna jag hatar.
Nej, nu börjar en ny era av mitt liv som efterkommande generationer kommer att känna som "den sladdlösa tiden". Som ett första led i min krigsstrategi ska jag snarast till PissOff och inhandla en trådlös datormus och dito headset. Jag uppmanar alla att följa mitt exempel och att förena er i kampen mot sladdarna - innan det är för sent.
Under My Umbrella
Så var det ju gårdagen, ja. Vi var runt femton pers inträngda i Emilies vardagsrum som introducerades för oräkneliga mer eller mindre spännande produkter. Jon bjöd på flera klockrena uttalanden ("Titta här! Ser inte det här precis ut som en Teletubby?!?") och en hel uppsjö av fikabröd som resultat av hans bakningsorgie. Vi hade riktigt kul, många roliga människor var där och det blev många skratt. Man lär då så länge man lever, det är helt klart!
Resten av kvällen tillbringades i sällskap med Sofia och livets mysterier. Vi promenerade i duggregnet och drack te ända in på nattkröken. Som jag har saknat henne när jag var i England. Jag undrar om vi någonsin kommer att få slut på saker att säga till varandra - troligen inte.
På tisdag blir stan osäker igen i och med det tilltänkta anländandet av Lena, the One and Only (tm). George Clooney ska välkomsttala, barnorkestern är inhyrd och Kofi Annan kommer släppa ut vita fredsduvor från järnvägsstationen, sedan blir det rysk kaviar åt alla i gymnasiets matsal. Alltsammans direktsänds naturligtvis av internationell tv. Välkomna!
Bloggrenovering, Pussel och Homeparty
Jag har gripits av en lika plötslig som farlig lust att designa om bloggen. Det som står i vägen mellan mig och en helrenovering är två saker: 1. Minnet av antalet tuppjuck på vägen till det ni ser nu och 2. Min beslutsångest angående färgval. Färgen är rätt viktig för intrycket, säger jag som just nu har vad som godtyckligt kan beskrivas som en nyans från fjortisrosa och inte ens har vett nog i kroppen att skämmas. Mja. Kanske tar jag mitt vett till fånga och tillämpar "If it's not broken, don't fix it"-principen. Och det är ju definitivt mer sport om folk tror att jag är en bimbo.
Pusslande, har jag (åter)upptäckt, är en underskattad nöjesform. Igår kväll pusslade jag ihop ett 500-bitars djurpussel från WWF, Coral Sea. Sedan många år tillbaka är det tradition i familjen att köpa WWFs pussel till jul och lägga dem i mellandagarna, så vi har rätt många på lager ifall sommaren slutgiltigt skulle bestämma sig för att regna bort. Kontrollfreaket i mig riktigt myser när jag sitter ned med ett nytt pussel. En klar bild av vad resultatet ska bli och alla medel för att nå dit framför mig - kan det bli bättre?
Farfars videokamera fungerar - eureka! Jag vet inte vad problemet var, men om någon frågar var det jag som lagade den. Oräkneliga timmar omsorgsfullt förträngd barndom ska nu dammas av och fram i ljuset igen till föräldrarnas förtjusning. Jag tycker förstås det är minst lika skoj jag med. I synnerhet när föräldrarnas glasögon är i bild (designinspiration: parabolantenn) och under hysteriskt roliga episoder så som den då pappa ska lära en 1,5 årig Anna att ta ur diskmaskinen. "Det här är en gaffel". Där snackar vi klassiker. *skrattar*
I eftermiddag ska jag utöva en av mina favoritsporter, långfika, med Sofia som nyss är hemkommen från otuktets näste, i folkmun också känt som Sunny Beach. Efter det är det homeparty med halva bekantskapskretsen hos Emilie och numera också Jon. Hos många av er ringer säkert varningsklockorna redan för fullt. Homeparty + Emilie + Jon hintar ju om att det inte är ofarliga plastbuttar till överpris som ska krängas. Detta är helt korrekt - temat för kvällen är sexleksaker. Ja, just det. Jag tror jag talar för fler än mig själv när jag säger: spä-nnan-de. Fortsättning följer...
Lista: Rätt Meningslöst Vetande
- Idag är det 07.07.07 och därmed 2x7 dagar kvar tills den 7:e Harry Potter-boken kommer ut.
- De vita Vila-byxorna som jag köpte för 250 kr i Sverige kostar motsvarande 450 kr i England.
- Granatäpple heter pomegranate på engelska.
- I höst ska jag läsa Matte C på KomVux.
- Microsoft Word förstår inte ordet "hårborttagning" och föreslår istället användningen av det vida kända begreppet "horborttagning".
- Idag har jag ägnat drygt en timme åt att försöka få igång farfars gamla videokamera, med målet att koppla den till dvd-hårddisken och föreviga min barndom digitalt.
- Mrs D har tio-femton hattar i varierande utförande "för olika tillfällen".
- För fyra år sedan kostade varma mackorna 28 kr/st på Kaffestugan, nu kostar de 38 kr.
- Jag har nyligen lärt mig tycka om Ramlösa och gillar fortfarande inte oliver.
- Det finns 58.5 kolhydrater i en 100 grams Marabou chokladkaka.
- Familjen D hade den lilla egenheten att de alltid stängde dörrarna om sig och andra. Alltid. Jag vande mig efter ett tag och misstänker att det hade något med de dyra engelska värmepriserna att göra.
- Mora bryggeris "Fruktchampagne" smakar exakt som läsken Champis.
- När jag gick i första klass spelade jag Maria i ett julspel om Jesus. Påstås det. Själv minns jag inget av det.
- Vid de flesta övergångsställen i London står det skrivet på marken "look left"/"look right" som hjälp för vilsna turister. Vid Tower Bridge finns det dock ett där det av någon anledning också står på franska.
- Jag är en sucker för listor i alla former.
Jag Har Mött Gud
- Jag har mött Gud.
- Jaha, hur var han?
- Hon var svart.
Och väldigt hårig, kan jag tillägga.
Shopping, Hårband och Ansiktsbehandling
Nöjd och definitivt ekonomiskt intakt är jag ändå med en fin gul reatröja från Esprit, några somriga halsband och lite hårpryttlar. Jag har upptäckt den fantastiska uppfinningen hårband, hurra, och jag planerar nu att utnyttja dem till max i olika färger och mönster. Det får bli sommarens grej, förutom trekvartsbyxor (som enligt klädgurusarna Trinny och Susannah garanterat får en att se kort ut, men ska vi vara riktigt ärliga är det inte särskilt mycket förutom en benförlängning som skulle få mig att se lång ut).
Jag har märkt att jag växt ifrån det här med att "nu har vi åkt iväg för att shoppa, nu måste jag handla något." Tiden i London har gjort mig väldigt kräsen. Only the best is good enough, och knappt ens det (inte sant Lena?). Det senaste jag köpte i klädväg innan detta var en t-shirt på Zara i början av maj och innan dess minns jag inte vad. Kanske var det de snygga skorna på rea i början på april som gnager hål i mina fötter bara jag funderar på att ta på mig dem. Om någon med skostorlek 36, läderhud på fötterna och/eller masochistisk läggning läser detta, tveka inte att kontakta mig.
Gissa vad jag ska göra nu? Få ansiktsbehandling. Och nu pratar vi inte om en "två-skivade-gurkor-på-ögonen-och-en-ansiktsmask-från-Åhléns-som-ska-lukta-citrus-men-egentligen-luktar-sur-mjölk"-behandling, utan en fullfjädrad "betala-sk-proffs-en-mindre-förmögenhet-för-att-göra-mystiska-saker-med-mitt-ansikte-i-nån-timme-och-förhoppningsvis-åstadkomma-någon-synbar-förbättring"-behandling. Det ni! Det är ju nästan så att jag blir avundsjuk på mig själv.
Dagens Tankar 3/7
- Vad är "boratbuffert" och vad sjutton gör det i min linsvätska?
- Fy %!¤&?# vad epilering gör ONT.
- Rädisor är rätt gott --> vad är det för fel på mig?
- Måtte Mark Levengood bli årets julvärd i SVT.
- Det är tamigtusan enbart fjortisar som bloggar på Expressen.se. Enbart!
- Svenskt godis är godast utomlands.
- Varför tror folk att man blir cool om man gillar Starbucks, när det bara är en vanlig cafékedja med ovanligt äckligt fikabröd?
- Kakuro kickar Sudokus ass.
- Är Ernst egentligen en helt normal människa som fört hela svenska folket bakom ljuset med sina vibrationer, brummande humlor i bröstet och små blomstervänner?
... För Det är Terror, Terror Överallt
Är det bara jag som är lite trött på hela terrorcirkusen? För det första ställer jag mig skeptisk till uppgifterna från engelska myndigheterna - vilken intressant slump att polisen på samma dag råkade hitta just de två bilbomber som fanns utplacerade i hela London. För det andra betvivlar jag att åtgärderna som vidtagits skulle hindra särskilt många målmedvetna terrorister.
Ta avspärrningarna runt Heathrow och att man inte får köra in med bil till terminalerna. Bara för att det var bilbomber förra veckan är det väl inget som nu hindrar någon från att knalla in på Heathrow med en sjuhelsikes bomb i väskan och smälla av den där inne. Eller i tunnelbanan för den delen. Eller på en buss. Eller i folkvimlet på gatorna, eller inne i något av varuhusen, eller -
Min poäng är: Vill man absolut terrorista sig är det inte nog så jävla svårt. Recept på bombtillverkning kan varje tioåring hitta på internet och anser man sig kunna undvara den jordiska existensen för sin sak är det inte särskilt mycket som står i vägen. Det intressanta i sammanhanget borde väl vara att det inte händer mer, i en värld där vi blir tillsagda att ilskna terrorister står och stampar bakom varje husknut med ett bombbälte runt midjan.
Jag blir så trött när jag hör Aktuellts spåniga Englandskorrespondent förundras över att folk överhuvudtaget går ute på gatorna i centrala London. Vad skulle alternativet vara då? Att alla sitter inne och trycker i sina hem med fördragna gardiner? Att ingen går till varken jobb eller skola? Att hela Storbritannien, eller ännu hellre hela Västeuropa upphör med all verksamhet och darrar kollektivt av skräck?
TT Newsflash: Folk dör. Varje dag. Överallt, av olika anledningar som för det mesta inte alls har med terrorism att göra. Shit happens. Terrorister happens. Och jag vägrar vara rädd tills någon ger mig en ordentlig anledning.
Nu hamnar jag väl på USAs terrorlista också. Men jag har hört att Guantanamo ska vara fint så här års.
