Andra föreläsningen på Nationalekonomi A och vi har redan hunnit räkna med nötter och kaffe, Adam och Eva, smör och kanoner. Jag ser förväntansfullt på framtiden.

Så var det helg, tugga och svälj. Jag har firat genom att reafynda reasynda två tröjor jag verkligen, verkligen ville ha (det kallas "slow shopping" enligt källan till visdom Damernas Värld; att köpa färre saker men bättre kvalité). Min bästa tid är nu, sannerligen, jag älskar att nosa upp fynd på rea. Lågkonjunkturen fungerar här till min fördel -- butikerna sänker priserna mer än vanligt på fler märken än vanligt, och det är samtidigt färre kunder i butikerna. Happy days.

Vidare är fläskkarré tinad till middag och det ska göras både vitlökssmör och vitlöksdressing till salladen. Vitlöksöverdosen tjänar två syften; det är både gott OCH det kan förhoppningsvis ta kål på eventuell ondsint smitta då magsjuka tydligen går. Doften skrämmer ju bort alla andra så varför inte bakterierna också, liksom. Dessutom ska jag tentaplugga hemma mest hela helgen så jag kan glatt sitta och stinka för mig själv i vitlöksångorna.

Ikväll kommer jag inte titta på Let's Dance. Så om ni ringer mig efter åtta-draget och hör musik i bakgrunden är det alltså inte Let's Dance, nej, det är något helt annat. Så, nu vet ni det. Trevlig helg på er.

Vilken av tågtyperna i nedanstående inlägg är jag, undrar ni? Som några av er korrekt listade ut så är jag blondinen som "ockuperar eluttaget det första hon gör (fast hon kanske egentligen inte behöver, men bara så ingen annan ska ta det sen), för att sitta och knappra på sin laptop under hela resan och människoförakta sina motresenärer".

Jag kan vidareutveckla: jag är den som alltid bokar en fönsterplats för att få tillgång till sagda eluttag (det har blivit en principsak) och som sedan något år tillbaka lärt mig att det är lika bra att låta handväskan ockupera sätet bredvid och låta resten av vagnen fyllas upp för det är 1) ingen som tackar dig för att du låter bli och 2) kan man hålla galningarna på avstånd bör man göra det så länge som möjligt.

Jag har alltid telefonen på ljudlös hela resan och gör inte så mycket väsen av mig. Jag har mina Koss the plug-hörlurar inkörda så djupt i hörselgångarna att de kysser hjärnhinnan; skriver utkast till spydiga blogginlägg på datorn och tittar på avsnitt av Sex & the City vilket får tanten bakom att kika förskräckt (men egentligen nyfiket) mellan sätena. Sannolikt har jag fullt av grejer vid mina fötter då jag aldrigaldrigaldrig någonsin brukar hatthyllan, av den enkla anledningen att jag aldrig någonsin lyckats och aldrig någonsin kommer lyckas nå upp till sådana höjder. (Så om jag tackar nej till ditt erbjudande om hjälp att lägga upp saker beror det inte på otrevlighet, utan att jag vet att what comes up inte alltid comes down).

När resan närmar sig sitt slut studsar jag upp i överdrivet god tid för att gräva mig in till den stora resväska som jag säkerligen släpar på och som säkerligen blivit inpackad längst in under ett berg av dryga stockholmares resväskor. När tåget slutligen stannar krävs det målfoto för att avgöra om jag eller resväskan ramlar ut först på perrongen. Några frågor på det?

• Någon som äter mandarin (möjligen apelsin) så att det stinker i hela vagnen.
• Minimum ett (1) drygt barn som leker hur-länge-och-högt-kan-jag-skrika-och-bråka-innan-föräldrarna-säger-nej. (Ett lek vi övriga resenärer aldrig får veta hur den slutar, eftersom ordet aldrig under resan lämnar de för Super Nanny överkvalificerade kandidaternas mun).
• En kille i hoodie som är så där astuff bara killar i nedre tonåren kan vara, med väldigt, väldigt dåligt isolerade hörlurar som delar med sig av sin musik till hela vagnen.
• Ett kärlekspar som lever i tron att hur bra ett förhållande är står i direkt proportion till frekvensen offentligt kladdande.
• En förvirrad pensionär, som ser så där konstant småorolig ut under hela resan och bryter ut i total panik när mobiltelefonen barnbarnen gav i julklapp råkar ringa.
• En handfull otäckt, rakt-ut-i-luften rosselhostande människor.
• En person som tror att den dåliga mobiltäckningen på tåget kan rådas bot på genom att prata högre.
• Ytterligare ett par idioter som tar tio signaler på sig att fatta sambandet mellan att telefonen ringer och att man ska svara.
• En grupp högljutt fnittrande tjejer i tretton-fjortisårsåldern med mjukisbyxor, Friis & Company-väskor (alternativt kopior av Friis & Company-väskor), korta fuljackor med ludd och färgglada SonyEricsson-telefoner som visar bilder och filmklipp för varandra från senaste festen där de drack massor av cider och öl med coola EPA-burna grabbgänget.
• En blondin som ockuperar eluttaget det första hon gör (fast hon kanske egentligen inte behöver, men bara så ingen annan ska ta det sen), för att sitta och knappra på sin laptop under hela resan och människoförakta sina motresenärer.