... kan det mycket väl bli i eftermiddag. Eller nä förresten. När har jag någonsin gått till frisören och kommit tillbaka helt förändrad? Aldrig... undantaget när jag var elva, främmande fenomenet "etapper" och fick mitt långlånga hår kortklippt. Trafikkon, jag såg ut som en jävla trafikkon. Hade UR castat personer till en undervisningsfilm om geometriska former hade jag varit självskriven i rollen som Syster Triangel. Tio år senare gör det fortfarande lite fysiskt ont att se fotona.

Tackålov har jag numera tillbaka en gullig hårfrisörska hos vilken jag kan, ja, inte slappna av men åtminstone läsa om danska kungahusets senaste skandaler flera minuter i sträck utan att drabbas av paranoid psykos. Frisörbesök genom åren har jag låtit henne veta vad jag skulle göra med en frisör som agerar utan mitt godkännande. Diskret, men ändå otvetydigt.