De kom, de köade, de stacks. Vaccinationen på Ekonomikum öppnade klockan 9 och 9.10 var vi stuckna och färdiga.  Vi berömde vår egen briljanta strategi att där redan klockan 8; vid 8.30 -- och resterande dagen -- var mastodontkön som sträckte sig över halva skolan cirka 2,5 timmar lång. Sett till hur kaosartad vaccineringen i övrigt tycks vara, måste jag ge beröm till skolan för hur välorganiserat och uppstyrt det var. Köa, fylla i blankett, få den stämplad av doktor, in i ett provisoriskt vaccinationsbås, fram med vänsterarmen, hallå ska du inte göra något? och oj, det var visst redan klart.

Nu undrar alla: vad hände sen? Tja, förutom ett totalt ohämmat baklängesgång-skämtande (samt uttrycksfulla imitationer) började vänsterarmen göra ont efter ett par timmar. Som en kraftig träningsvärk, från axeln neråt handen. Svinont, skulle man kunna säga. *trumvirvel* Det fortsatte hela eftermiddagen och mot kvällen, tills jag tryckte i mig en Ibumentin som djävlarimig visste var den tog. Annars lite feberkänsla, trötthet och allmän ruggighet som lika gärna kan bero på höstrusket eller långtråkig kurslitteratur.

Jag mår ändå helt ok just nu och håller tummarna tummen i höger hand för att biverkningarna inte blir värre än så här i morgon. Kanske lite vanskligt att uttala sig innan jag vet om armen kommer ramla av till i morgon bitti eller om jag enbart kommer föda trehövdade barn, men vafan -- living on the edge. I värsta fall får jag göra en YouTube-video och skaffa extrainkomster från kvällspressen.