Inte bara är jag på bättringsvägen, jag är även på Winnerbäck-vägen. Samband? Jag tror det. Konsert ikväll på Fyrishov här i Uppsala och jag förväntar mig inget mindre än magi. Lasse och jag, vi har haft en speciell relation sedan Kristin introducerade oss för varandra första året på gymnasiet. Sex år, ett otal album och fyra konserter senare har han ännu inte gjort mig besviken. Hoppas gör jag på att få höra min favorit, Elegi. Och Söndermarken. Elden. Hugger i sten. Kom Änglar förstås. Stort liv. Faller. Timglas. Och tja, ungefär en hundra låtar till.

Nu: iväg och peppdricka lite vin med käraste och minst lika förväntansfulla mor.