Jag vill ha lite förändring i mitt liv. Nya soffkuddar från Ikea och nytt köksbord can tyvärr only do so much for a girl. Studiebidraget tryter, chokladen är uppäten (oklart av vilken medlem av enkvinnohushållet), dagens kafferanson upprörande överskriden och höstregnet smattrar mot rutorna. Det är väl inte direkt så att jag är missnöjd, nej, men det är Sverige och grå höst och balansräkningar och elräkningar och finanskris och fan och hans moster.

Men jag har lösningen. Jag ska flytta. Hit:


Jag har ju räknat på det här förstår ni, istället för seminarieuppgiften tills i morgon. Om jag sparar hela CSN-bidraget varje månad kommer huset vara mitt om ganska precis 7800 år. Då har jag förstås inte räknat med räntor eller eventuell bidragshöjning, som med CSN:s imponerande anpassningshastighet väl torde komma någonstans då. 7800 år. Plus ett par hundra år för att bekosta renoveringen då.

Mitt återstående CSN-bidrag denna månad räcker till en insats på 0,00000255% av huspriset. Skål!