Det finns en gräns när seghet övergår till ren brottsprovokation. Jag ska säga er att den gränsen passerades med råge i polisens stekheta väntrum i förmiddags där jag befann mig för att införskaffa pass. Tre nummer före i passkön låter inte mycket, men i över en timme satt jag i en obekväm väntstol med smink som krackelerade i takt med mitt tålamod och förfärades över hur mycket som faktiskt blir lost in translation från svenska till idiotiska.

I familjen "neutrala ansiktsuttryck" ingår inte storflinet. Nej, inte ens som avlägsen kusin, och tills du fattar det kommer du få lov att ta om fotot. Om och om igen.

"Då så ska vi ta fotot." En alltför subtil hint till tre av fyra familjemedlemmar att lämna fotobåset, för nej, polisen har inte slagit ihop sina påsar med den lokala fotografen och erbjuder familjefoton.

"Skriv hela namnteckningen i rutan där" innebär inte att det är endast en förnamns-kråka som efterfrågas. Även om "det andra liksom inte kommer till användning." Vem fan är du, Elvis?

Och för övrigt ser jag ut som en kandidat till Rikspucko 2008 på mitt passfoto. Wünderbart.