Effektivitet är det ord som sammanfattar min och Lenas helg.

I lördags tog vi oss till Cambridge, geografiskt placerad bortom all ära och redbarhet. Det var i alla fall det intrycket vi fick där vi satt på det halvskumma tåget som susade fram genom den engelska landsbygden. Väl där kikade runt i butikerna och lite olika kända college, bland annat Jesus College, där det var dött som i graven, och Trinity College, som enligt obekräftad polsk uppgift ska ha förekommit i Harry Potter-filmerna.

I söndags steg vi upp i ottan (nåja, allt är ju relativt) och åkte till Hampton Court, fast beslutna att vara där innan alla andra turister. Vår strategi fungerade - under stora delar av vistelsen var vi och de grönklädda vakterna/guiderna de enda i rummen. Flera timmar vandrade vi runt där, utrustade med "bandspelare" och hörlurar. Hampton Court var väl värt ett besök, särskilt eftersom det var så lite folk, även om jag för inträdespriset hade förväntat mig att se i alla fall ett litet spöke.

Vi åt vår medhavda lunch i trädgården utanför och gav oss sedan in i the Maze, den berömda labyrinten. Kläckandes skämt i stil med "a-mazed by the Maze" och "a-mazing in the Maze" hittade vi in till mitten ganska fort, tvingade en engelsk gubbe att föreviga ögonblicket åt oss och letade oss sedan ut, vilket visade sig vara aningen mer komplicerat än att hitta in. Men skoj hade vi och ut kom vi! Till slut.

På väg från Hampton Court mötte vi strida turistströmmar och busslaster med pensionärer och snor- eh, skolungdomar. Från Hampton Court åkte vi in till centrala London och gick på Victoria & Albert-museet ett par timmar. När det började bli kväll och dags för museet att stänga, vandrade vi iväg till Royal Albert Hall. Vi slog oss ned på trappstegen vid Alberts minnesmonument i Hyde Park och tittade på folk som gick/rullade förbi - totalt utmattade och rätt trötta på London, men stolta över oss själva.

Trinity College, Cambridge


Hampton Court Palace


Royal Albert Hall