Två Au Pairer Är En För Mycket
"Spännande" är nog det ord som bäst summerar veckan hittills.
Den nya au pairen Jenny är visserligen trevlig, men det är enerverande att hela tiden ha någon som skuggar en runt i huset. Dessutom gör hennes dåliga engelska det väldigt svårt för oss att kommunicera och den ställer till det när jag ska försöka förklara hur saker och ting fungerar i huset (den skojiga uppgiften såg Mrs D minsann till att delegera).
Hon nickar ivrigt när jag förklarar, sedan ställer hon frågor som visar att hon missförstått eller inte förstått alls vad jag sagt. Exempelvis berättade jag tre gånger att vi skulle hämta Ni i skolan klockan fyra på tisdag eftermiddag, och någon timme senare frågar hon när på morgonen det var vi skulle lämna Ni...
Dessutom lurkar Jennys skumma och tillika tyska kompis runt i huset. I måndags eftermiddag kom hon hit och stannade hela kvällen - på Jennys första dag här. Det var lite udda stämning, kan jag tala om. Kompisen höll sig inte heller i bakgrunden - hon tog för givet att middagen var till henne också, ockuperade datorn, lade sig i Nis läxor, satte sin mp3-spelare på laddning, parkerade sin väska på köksbordet och strödde ut sina prylar i vardagsrummet... Stackars Ni, hon blev lite förvirrad av att ha två helt nya människor omkring sig och jag klandrar henne inte. Jag menar, första dagen. Hallå?
Lite road har jag noterat att Mrs D passat på att ge Jenny en massa uppgifter som inte jag fick. Medan jag t.ex. enbart strök Nis kläder, har Jenny fått i uppdrag att både tvätta och stryka hela familjens kläder, plus mer städning. Att alla i familjen D är inkapabla att ha samma kläder två dagar i rad samt att det tar Jenny tio minuter att stryka en skjorta (jag kollade klockan) tycks mig inte som någon lyckad kombination.
Fast som en klok människa sa - NAP, NAP. Nu ska jag strax iväg till college och skriva mina sista ESOL-exams, som är riktiga skämt. Det mest spännande blir att se hur långt den tyska invasionen fortskridit när jag kommer tillbaka till huset. Deutschland, Deutschland über alles, eller hur var det nu?
Den nya au pairen Jenny är visserligen trevlig, men det är enerverande att hela tiden ha någon som skuggar en runt i huset. Dessutom gör hennes dåliga engelska det väldigt svårt för oss att kommunicera och den ställer till det när jag ska försöka förklara hur saker och ting fungerar i huset (den skojiga uppgiften såg Mrs D minsann till att delegera).
Hon nickar ivrigt när jag förklarar, sedan ställer hon frågor som visar att hon missförstått eller inte förstått alls vad jag sagt. Exempelvis berättade jag tre gånger att vi skulle hämta Ni i skolan klockan fyra på tisdag eftermiddag, och någon timme senare frågar hon när på morgonen det var vi skulle lämna Ni...
Dessutom lurkar Jennys skumma och tillika tyska kompis runt i huset. I måndags eftermiddag kom hon hit och stannade hela kvällen - på Jennys första dag här. Det var lite udda stämning, kan jag tala om. Kompisen höll sig inte heller i bakgrunden - hon tog för givet att middagen var till henne också, ockuperade datorn, lade sig i Nis läxor, satte sin mp3-spelare på laddning, parkerade sin väska på köksbordet och strödde ut sina prylar i vardagsrummet... Stackars Ni, hon blev lite förvirrad av att ha två helt nya människor omkring sig och jag klandrar henne inte. Jag menar, första dagen. Hallå?
Lite road har jag noterat att Mrs D passat på att ge Jenny en massa uppgifter som inte jag fick. Medan jag t.ex. enbart strök Nis kläder, har Jenny fått i uppdrag att både tvätta och stryka hela familjens kläder, plus mer städning. Att alla i familjen D är inkapabla att ha samma kläder två dagar i rad samt att det tar Jenny tio minuter att stryka en skjorta (jag kollade klockan) tycks mig inte som någon lyckad kombination.
Fast som en klok människa sa - NAP, NAP. Nu ska jag strax iväg till college och skriva mina sista ESOL-exams, som är riktiga skämt. Det mest spännande blir att se hur långt den tyska invasionen fortskridit när jag kommer tillbaka till huset. Deutschland, Deutschland über alles, eller hur var det nu?
Kommentarer
Trackback
