Dagens engelska ord: Hundreds of thousands (se rätt översättning i slutet av inlägget).

Fredagen var en fin dag med till största del solsken och blå himmel. Jag fick äntligen tag på min mammas kusin, som bor med sin familj i Wimbledon. Vi hade en trevlig pratstund över telefon som utmynnade i att vi ska ses i Wimbledon på torsdag och äta lunch tillsammans, vilket ska bli jätteroligt.

När Ni kom hem runt kvart i fem spelade vi lite spel, bland annat Mario Kart på hennes Nintendo DS. Mr och Mrs D vet inte vad de ska köpa till henne i födelsedagspresent i mars och jag planerar för fullt en raffinerad lobbyverksamhet för att få dem att köpa Nintendo Wii.

Eftersom vi skulle ut och äta på kvällen, spenderade jag drygt en halvtimme med att hjälpa Ni att välja ut kläder ur hennes ganska omfattande garderob. Det resulterade till slut i en söt jeanskjol och en grå/rosa t-shirt med glitter på samt en grå kofta utanpå. Och till slut även Nis favoritskor, ett par silverfärgade sandaler, efter en utdragen viljornas kamp mellan Ni och Mrs D som Ni vann. ("Okay, but if you slip or get cold, it's your fault!").

Med klädbestyren ur världen, kikade jag och Ni på tv medan vi väntade på att Mr och Mrs D skulle bli klara för avfärd. Ni började plötsligt se bekymrad ut och försvann upp på övervåningen. Fem minuter senare kom hon ned igen, med rosaskimrande läppar och ljusblå ögonskugga. "Last minute make-up," försäkade hon mig nöjt medan hon gick in och satte sig i tv-soffan igen. Jag försökte men kunde inte dölja mitt leende.

Efter några om och men åkte vi till Weybridge och en liten mysig thai-restaurang där de reserverat bord. Personligen är jag jätteförtjust i thai-mat - jag föredrar det alla gånger framför t.ex. kinamat. Till förrätt beställde vi in blandade rätter – thailändska fiskbullar (jättegott - inga likheter med svenska grådallrande fiskbullar whatsoever), friterade räkor, toast med räkor och sesamfrön, något revbensspjälls-aktigt samt en slags thailändsk variant på minivårrullar. Till huvudrätt valde jag stekta (typ) räkor i en sås med bambu, curry, tomater, chili och kokosmjölk. Mums! Dock gjorde jag bedömningen att allt det röda i såsen var tomater. Ett misstag, visade det sig ganska snabbt när "tomaten" jag glatt tuggat i mig fullkomligt exploderade i munnen. Det var fart i den chilin kan jag tala om! Medan jag svepte 7-up och väntade på att återfå känseln i höger munhalva hade resten av familjen ganska roligt åt mig...

Egentligen var det inte tänkt att det skulle bli någon efterrätt, jag var då sannerligen inte ett dugg hungrig efter festmåltiden, men en slug servitris stack fram efterrättsmenyn innan vi hann avböja. Det var en stor, laminerad meny med massor av färgglada bilder på efterrätterna - oschysst marknadsföring med andra ord.

Ni beställde in mintchokladglass medan jag slog till på en latte plus en slags kola-glass med kolabitar inuti, ett överdrag av ljus choklad, grädde, strössel och kolasås. Efter den första tuggan trodde jag allvarligt talat att jag dött och hamnat i himlen. Det må ha varit +1500 kalorier men det var värt v a r e n d a en. Ni vet de där sakerna man äter, kanske bara någon gång, men som man år efteråt kan längta efter? Det kommer att bli en av de sakerna.

Anyways. Jag råkade (nåja) se notan på kalaset över Mrs Ds axel och jag är glad att jag inte behövde betala kan jag säga. Väl hemma kröp jag till sängs med fredagens avsnitt av Grey’s Anatomy medan jag och mina fyra magar iddisslande kvällens skrovmål.

Idag är det också jättefint väder, jag har varit ute på en långpromenad på förmiddagen. Just nu är Mrs D med Ni på simskola och Mr D spelar golf. I eftermiddag tror jag att jag ska följa Mrs D till Tescos supermarket för att göra veckans shopping (Kära Dr Phil, jag tycker det är roligt att handla mat, kan du hjälpa mig?), annars tänkte jag nog mest ta det lugnt och kanske se några av alla de filmer som jag hamstrat på min hårddisk. En av Nis kompisar kommer hit för att sova över ikväll så vi ska äta pizza till middag - mums!

I morgon är det tänkt att bli London igen, eventuellt i sällskap med den andra Anna. Och så kommer ju Lena också i morgon kväll – det ska bli så kul att äntligen få hit henne! Jag planerar naturligtvis ett storslaget mottagande på Heathrow komplett med blåsorkester, hejarklacksledare med pompoms och små barn i fåniga hattar som snurrar trumpinnar i takt...

Rätt svar: Strössel.