I går var det dags för London igen. Vid klockan 12.30 var jag inne vid London Waterloo Station där jag vid tvåtiden skulle möta upp med Anna, den svenska au pairen, samt två tjejer ur hennes engelskaklass. Under tiden strosade jag runt stationen, ned till Themsen och London Eye. Vädret var fint, lite molnigt men solen sken och det fanns mycket att titta på – människor i allmänhet, båtliv och trafik vid Themsen, "entertainers" av olika slag som gick på styltor, trollade och imiterade statyer... Jag tittade också in i några konstgallerier/butiker däromkring och hittade ett flertal saker jag ville ha, bland annat flera läckra skissblock och citat-muggar. Med lördagens shopping i åtanke nöjde jag mig dock med att köpa några vykort samt två läckra utställningsaffischer som jag har ambitiösa planer på att rama in och hänga på väggen i en framtida lägenhet.

Vid två träffade jag Anna samt de andra två tjejerna (en grekisk och en italiensk) vid Waterloo-stationen. Vi tänkte först åka till marknaden vid Camden, men den svarta tunnelbanelinjen var stängd under helgen så tji fick vi. Istället åkte vi till National Gallery, konstmuseet vid Trafalgar Square.

Om jag säger att det fanns m å n g a tavlor att se underdriver jag. Pust! Ett hundratal tavlor av nakna bebisar, lakaninsvepta jungfrur och förmanande präster från olika århundraden senare tyckte Anna och jag att det räckte. Medan de andra två tjejerna stannade kvar och studerade bebisar/jungfrur/präster i ytterligare några timmar gav vi oss istället av till Buckingham Palace – "eftersom det ska vara så lätt att hitta dit".

Okej, vi hade ju kunnat kolla kartan. Men då hade det ju inte varit någon sport, eller hur? Vi gav oss glatt av ned åt det håll Buckingham Palace borde ligga. ("Så här ser väl inte Buckingham Palace ut? Nää...") Bland annat hamnade vi mitt uppe i drottningens livgarde, Big Ben, Westminster Abbey, Houses of Parliament, 10 Downing Street (vaktat av vakter med stooora automatvapen, vilket naturligtvis gav upphov till en hel rad skämt om att busringa på dörrklockan och att gå påskkärring) och Victoria Garden. Någonstans där vände vi kartan fel och gick rakt fram istället för att svänga höger, men eftersom bara fegisar vänder tillbaka och går samma väg de kom, gav vi oss in i Westminster med siktet inställt på de kungligas hemvist.

Äventyr kallas det! Turistströmmen dog snabbt ut omkring oss och vi var väl inte helt säkra på vart vi var - gatorna fanns inte med på kartan - men det gjorde det inte mindre intressant! Vi promenerade genom några mycket exklusiva områden där inköpspriset för ett tvåvåningshus antagligen är lika med svenska försvarets årsbudget. Via några smågator och halvskumma kvarter hamnade vi så småningom på Victoria Street. Då hade det börjat skymma och både Anna och jag var hungriga. Efter att b.la. ha ratat ett litet sandwich-hål-i-väggen och en knökfylld sportpub som pyste testosteron genom gliporna i dörren, hamnade vi till slut på McDonald’s. En smörgås plus en fika höjde blodsockernivån och allt blev roligare igen. Medan vi åt roade vi oss med att skriva listor på allt man måste uppleva i London – en mindre kort lista om man säger så...

Vi upptäckte sedan att den stora katedralen bredvid Donken faktiskt var Westminster Cathedral. Naturligtvis fick vi lov att gå in – och hamnade mitt i en gudstjänst. Den stora vackra katedralen var fylld av människor som lyssnade på den mässande prästen (?) längst fram. Han sjöng lite om Jesus och människorna ömsom stod upp och satt ned, medan Anna och jag kikade runt i katedralen och försökte skratta så tyst som möjligt. Det var inte människorna vi skrattade åt, utan våra egna dåliga skämt om kyrkor, Gud och döda kardinaler – kort sagt, skämt av den där sorten som alltid dyker upp i allvarliga sammanhang när man absolut inte borde skämta. Och som naturligtvis är hysteriskt roliga av samma anledning.

Klockan hade hunnit bli halv sju och Anna och jag tog det gemensamma beslutet att fortsätta jakten det försvunna Buckingham Palace någon annan dag. Vi gav oss av tillbaka till Waterloo-stationen och fördrev lite tid i några affärer innan våra tåg gick. Vid åttatiden kom jag hem, snällt nog hämtade Mr D och Ni mig vid stationen. Burr, så kallt det blev under eftermiddagen och kvällen! Bara fem grader plus - det är ju skandal i januari!

Denna vecka har jag inga särskilda planer för - än så länge. Mrs D har mumlat något om ett Ikea-besök, dock oklart om det blir av då Mr D ska på tjänsteresa till Italien eller något. Eftersom vi tydligen ska åka runt sju på kvällen och vara där till midnatt (vilket enligt uppgift ska vara den bästa tiden att shoppa på Ikea) är det inte direkt lämpligt att ta med en 9-åring som går i skolan... Idag var jag i skolan själv och har lite smått funderat på andra alternativ vad det gäller engelskaundervisningen, eftersom nivån i gruppen inte direkt är så hög som jag skulle önska. Jag har några olika förslag, vi får se hur det löser sig i slutändan.

Här nedanför har ni lite bilder från gårdagen. Om det fungerar blir de större när man klickar på dem!
                   
Utsikt över Themsen -     National Gallery   -   Jag utanför NG   -  London Eye